Respekten för lagen

Av Ola Österbacka

Det är torsdag och klockan är 11.00. Jag står och väntar i gathörnet vid Ålandsbanken i Vasa. När den gröna gubben signalerar att det är fritt att gå kommer ännu en lastbil som har stått och väntat på en framförvarande svängande bil och den passerar mot det röda ljuset. Sedan stiger jag ut något steg på gatan. Men jag hejdar mig, för det kommer en personbil till med god fart. Lite irriterat visar jag mot trafikljuset, bilen stannar och jag går över. Då jag ser mig om upptäcker jag förvånad att ytterligare tre (3) bilar följer efter och kör mot rött ljus. 

Var finns respekten för lagen? Det kom visserligen inga fler fotgängare just då, men det är väl inte så att man får köra mot rött ljus bara man inte kör på någon? 

På brandgatan invid vårt hus finns ett kort avsnitt där det finns trafikmärken från båda sidor att fordonstrafik är förbjuden. Avsikten är att freda det lilla området från onödig trafik. Men där kör bilar hela tiden helt ogenerat. För ett år sedan gjordes en framställning från vårt husbolag till Vasa stad att man skulle sätta upp hinder som åtminstone skulle försvåra genomfart. Ingenting har skett. 

Att ha trafikmärken och regler som de flesta inte bryr sig om och ingen övervakar underminerar vår uppfattning av lagens betydelse i dess första bruk. Överträder man lagen ska man drabbas av straff.  

I andlig mening blir följderna ännu allvarligare. Om lagen inte stoppar till vår mun kan vi inbilla oss att vi håller måttet inför Gud. Då behöver vi ingen Frälsare, och utsikterna inför evigheten är mångfalt dystrare än att drabbas av polisens straff.